1776-1837 British John Constable Locations 1837). English painter and draughtsman. His range and aspirations were less extensive than those of his contemporary J. M. W. Turner, but these two artists have traditionally been linked as the giants of early 19th-century British landscape painting and isolated from the many other artists practising landscape at a time when it was unprecedentedly popular. Constable has often been defined as the great naturalist and deliberately presented himself thus in his correspondence, although his stylistic variety indicates an instability in his perception of what constituted nature. He has also been characterized as having painted only the places he knew intimately, which other artists tended to pass by. While the exclusivity of Constable approach is indisputable, his concern with local scenery was not unique, being shared by the contemporary Norwich artists. By beginning to sketch in oil from nature seriously in 1808, he also conformed with the practice of artists such as Thomas Christopher Hofland (1777-1843), William Alfred Delamotte, Turner and, particularly, the pupils of John Linnell. Turner shared his commitment to establishing landscape as the equal of history painting, despite widespread disbelief in this notion. Nevertheless, although Constable was less singular than he might have liked people to believe, his single-mindedness in portraying so limited a range of sites was unique, and the brilliance of his oil sketching unprecedented, while none of his contemporaries was producing pictures resembling The Haywain (1821; London, N.G.) or the Leaping Horse (1825; London, RA). This very singularity was characteristic of British artists at a time when members of most occupations were stressing their individuality in the context of a rapidly developing capitalist economy  Related Paintings of John Constable :. | Salisbury Cathedral from the Meadows2 | Stormy Sea,Brighton 20 july 1828 | Beach of Brighton with sailing boats | Weymouth Bay | Hanwich Lightouse |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Erasmus Ritter von Engert
Austrian, 1796-1871
christopher r.w.nevinson
christopher r.w.nevinson(1889 to 1946)English painter. Son of H. W. Nevinson, the war correspondent and author, he studied painting at St John's Wood, London, in 1908, although his formative years as a student were spent at the Slade School of Art (1909-12) in London. He was influenced by Impressionism and Post-Impressionism, as well as Sandro Botticelli, as seen from an early Self-portrait (1911; London, Tate). The Futurist Exhibition of March 1912, held at the Sackville Gallery, London, proved decisive for his development. He met Gino Severini and returned with him to Paris where he encountered Umberto Boccioni, Ardengo Soffici, Guillaume Apollinaire and Amedeo Modigliani. He continued his studies at the Acad?mie Julian and the Cercle Russe in Paris, announcing his affiliation with Futurism by exhibiting a painting called Rising City (1912; lost) in the Friday Club exhibition of January 1913. Its title was a homage to Boccioni's painting, City Rises (1910; New York, MOMA), which had been shown at the Futurist Exhibition.